lördag 19 april 2008

Svenska barndomsvanner i Kochin och husbat i Backwaters

Bangalore var en stor stad, en valdigt stor stad. Dar det ocksa visade sig vara omojligt att fa tag pa en tag eller bussbiljett. Det var mycket som visade sig vara omojligt i Bangalore. Vi anlande klockan sex pa morgonen efter en nagot behagligare bussresa an forra gangen. Dock visade det sig snart att det som vi trodde skulle vara latt som en platt blev en aning mer komplicerat an sa. Alla biljetter var slut. Vi skulle vara tvugna att vanta en vecka om vi ville ha en biljett. Det var tydligen en festival i hela sodra Indien och alla hade sa klart bokat manader i forvag. Timmarna gick, solen gassade och paniken borjade komma krypande. Vi ville inte stanna en natt i den har staden. Nar jag hade graten i halsen klockan fem pa eftermiddagen forbarmade en busschaffor sig for oss och tog oss till en lucka i vaggen. Da fanns det pa nagot mystiskt vis biljetter over och vi lyckades fa tva biljetter till en buss som skulle ta oss till Kochin. Resan skulle ta 14 timmar och vi skulle sitta hela vagen. Vad som helst dog, bara vi kom harifran och tack vara den gamle mannen var vi pa vag.

Den nattliga resan gick over forvantan och vi kom fram till Kochin hyfsat utsovda. Vad vi inte visste var att min hogstadiekompis Siri skulle befinna sig i samma stad. Ovetandes om detta sag jag en tjej ga forbid mig pa gatan som jag tyckte var valdigt lik nagon jag kande, jag var tvugen att springa efter och nu, idag, har vi alla rest tillsammans i en vecka!

Husbat var nagot vi hort mycket om och nagot som man forknippar med Kerala. Det ska vi prova! En obeskrivlig kansla att ha en egen bat till forfogande. Allt vara bara till oss, en kock, en servitor och en kapten. Tre mal mat och ett soldack stort nog for tio. Sa lyxigt hade vi inte bott hittills och kommer inte gora det heller. I sakta mak forflyttade vi oss runt ett vattenomrade som nog inte liknar sa mycket annat. Stora sjoar och tranga palmkantade kanaler.

Nu befinner vi oss i Varkala. Inte heller som nagonting annat jag sett. En klippa av rod sand som stupar ratt ner till en strand av vit sand och blatt hav. Vattnet ar underbart, kanske inte i klarthet men i temperatur. Omradet bestar egentligen bara av klippan och en gang pa klippan. Lite resturanger och sma shoppar. Var umgangeskrets bestar nu av Siri, Kevin, en valdigt oamerikansk amerikan som, Daniel, en judisk amerikan som ser ut som en indier och Frank, en ovanligt tyst irlandare som reser utan mal och plan. Vi spenderade gardagskvallen med middag och ordlek pa engelska som Siri ovantat vann.

Planerar att resa vidare till Kumily, kryddornas och teplantagens sluttningar. Vi aker imorgon, sondag, och spenderar nagra dar i nationalparken Periyar Wildlife Sanctuary I umgange med tusen elefanter, 47 ormarter, 46 vilda tigrar, jaguarer, faglar, spindlar och annat smatt och gott J. Efter det flyger vi till Mumbai fran Kochin pa torsdag formiddag. Om de har internet i djungeln hor vi av oss, annars blir det fran Mumbai.

Kramar

Inga kommentarer: